tessepeppo

Snacka om att det gick snabbt =) Fick sammandragningar som direkt började med 3 minuters mellanrum kl 10:30 på förmiddagen. Jag tänkte att det inte satt igång eftersom det inte gjorde så ont utan bara blev hårt liksom. Jag, mannen & sonen drog till staden för att inhandla brädor på Biltema, kollade lite på Plantagen, handlade på Willys, käkade donken o drog sen hemåt. Då var klockan ca 14:30 och sammandragningarna fortsatte (jag hade börjat klocka inne i staden eftersom de kom så himmelens regelbundet på en gång..). Det började kännas lite så att jag fick stanna till lite när de körde igång men jag tänkte att det nog bara var förvärkar..
Jag fick då den briljanta idén att jag o mannen skulle städa våra två bilar o rensa grejerna som fanns i dem. Mannen tyckte nog jag var ganska puckad. Mitt i alltihop kommer mor och lillasyster. De undrar varför jag håller på att städa ur bilarna när jag har värkar. Jag förklarar att det nog bara är sammandragningar som kommer tätt och ingen fara ;)
Mamma åker hemåt och vi städar klart bilarna för att sedan gå in och fika lite, eller rättare sagt sätta oss ute på altanen eftersom vädret var så underbart. Då kommer farbror och moster för att hälsa på med lite glass :) Jag börjar då få lite ondare och måste verkligen stanna när "sammandragningarna" kommer. Farbror och mannen planerar att åka på speedway på kvällen. Jag inflikar att det kanske inte är ngn bra idé eftersom jag tänker att jag eventuellt måste ringa förlossningen. Dock väntar jag till klockan 18 för att ringa eftersom jag "definitivt INTE tänker åka in för att bli hemskickad igen". Värkarna är klockade med 1 1/2-3 minuters mellanrum vid detta laget. Jag ringer förlossningen iaf och de frågar om jag kan andas genom värkarna.. Ja, svarar jag såklart, jag ligger väl inte döende heller! Då förklarar de att jag själv får bestämma när jag ska komma in. Jaha, tänker jag. Då är det inte ngn fara eftersom de inte säger åt mig att åka in. Jag förklarar detta för alla (även för mor min som kommit tillbaka).. Jag förklarar att vi ringer till mor om vi måste åka in (för att lämna sonen hos dem isf). Hon åker hemåt och likaså de andra gästerna. Mannen tycker dock att vi ska åka in, men inte jag. Jag tänker INTE bli hemskickad som sagt när jag väl kommer in. Har nu haft regelbundna värkar sedan 10:30 och klockan är ca 18:30. Nu hänger jag lite fint över soffan o kollar datorn under värkarna. Mannen tjatar om att vi ska åka in... Jag går på toa, upptäcker blödning o tänker att; "ja, kanske ska åka in o kolla lite vad de säger eftersom jag blödit".. Men först måste jag kolla på google vad som står om blödningar ;) Mannen är vid detta laget galen på mig för att jag inte skyndar mig. Vi åker o lämnar sonen hos mormor o tvingar sedan mannen förbi McDonalds eftersom det kommer att ta låååååååång tid på förlossningen...... Kör lite värkarbete i McDonalds-kön... haha....
Åker sen vidare till sjukhuset, parkerar bilen och skrivs in på förlossning 19:30. Blir undersökt och bm förklarar att jag är öppen 6-7 cm.... VA! Ja, säger hon, vi har bebis innan midnatt...
Va fan hände, tänker jag????? Hon gör iordning bordet med saker inför födelsen... Jag får lustgas efter ca 30 minuter. Har då riktigt förbannat ont under värkarna.. Kan inte ligga still varför de måste sätta en grej på bebisens huvud för att kunna registrera barnets hjärtljud (?) då det inte längre funkar med ctg-apparaten på magen.. I och med detta tar bm hål på hinnorna och vattnet går. Klockan är då 20:40 och jag är fortfarande öppen 7 cm. Sedan gör det SKITont och jag förklarar efter en stund för bm att nu måste jag faktiskt bajsa...hmm... Bm säger bestämt att "nej, du får inte gå på toa, då kommer bebis i toaletten"... What! Jaja, helt plötsligt tar kroppen över och jag kan verkligen inte hålla emot. Mannen säger att "nu kom huvudet..." Barnmorskan trycker frenetiskt på knappen efter annan bm, försöker samtidigt få på sig förklädet och handskar.. Slänger till slut förklädet, får på sig handskar och är med för att få ut resten av bebisens kropp... Jaha, men så klockan 21:00 var lilla Lexie född =) Tur att man åkte in i tid kanske, haha... Jag som inte tänkte åka in förrän de där "riktiga värkarna kom" som jag endast hade vid min första förlossning... Då hade jag fött hemma i farstun kan jag meddela! De sista 20 minutrarna när jag öppnades de sista 3 centimetrarna, gjorde dock FÖRBASKAT ont.
Men trots att det gick så snabbt så behövdes endast några få stygn. Visste inte att det kunde kännas så "bra" i kroppen efter en förlossning =)

Hon är såklart världens finaste ;)

Kramkram