tessepeppo

1995

Det var en gång en pojke liten

hans ende lekkamrat var hans bror

och fastän han var mager och sliten

så blev han iallafall stor

han blev soldat med stort gevär

amputerade ett ben

det blev stort besvär

hans fiende log

hans vänner dog

och så hans lekkamrat

ty han var ju också soldat

förluster var allt de vann

män, kvinnor, barn och fosterland

Therese 23/11-1995

1995

Så kom det nya året

lika förväntansfullt för oss alla

Jag tog ett djupt andetag när klockorna slutat slå

Plötsligt ände jag ensamheten stiga inom mig

Dett året skulle bli lika bittert som alla de andra..

Therese 20/7 1995

It was o cold night

my mother was holding me tight

she said; don´t be afraid my dear

can´t you the angels hear

I looked up upon the sky

this night I knew I would die

My mother felt a tear

and my eyes were filled of fear

I felt that something was taking me away

I prayed; Oh, father, please let me stay

My mother feld more tears

and at the same time she wispered in my ears:

My child, I´ll meet you soon

Then I saw black devils coming into my room

In this moment my heart stopped beating

I thought now I the Lord were meeting 

I never did, maybe it will be my turn

We will see if I go up to meet God

or if I go down to hell and burn

Only God and the Devil knows were I´ll be

the only way finding out is to wait and see...

Therese 27/7 1995

1995

Varör är mitt hjärta fyllt av hat?

varför är döden så lätt och livet så svårt?

Varför får en del inte mat

när andra äter sig mätt

varför är livet så hårt?

Jag vet inte varför detta sker

Jag vet inte varför det händer

Jag vet ej varför folk begår mord

När vi sedan till Gud ber

han ett bud med en ängel sänder:

var inte rädda för detta är herrens ord

Men hur ska jag undgå att vara rädd

när jag all skräck hör

och ser alla människor i nöd

och när jag sedan ligger vid min bädd

och vet allt Herren gör och inte gör

då önskar jag hellre att jag var död

Therese 25/12 1995

En viskning ett ljus

idrömmarnas land

ett sagolikt sus

enöppen hand

skymningens trötta, fallande dimma

har sakta sänkt sig ner

himlens alla färger skimra

aldrig dem skåda mer

En fjäder dalr från skyn

sagofolket ovetande vad ska hända?

det börjar blåsa nere vid dyn

djävulen ett bud ska sända

en varelse uppenbarar sig

han säger: han nedan är orolig för fantasiens land

har människor slutat tro på oss? Nej!

Vi måste hålla ihop våra band

Här i fantasien alla varandra känner

isagor och berättelser låtsas vi ju bara

Gud och Djävulen är ju vänner

ja, alla känner alla en endaste skara

Men vad är det då som trycker honom nedan

vad är det då han är oroad för?

Jo, han undrar hur det ska bli sedan

när alla i fantasien dör

kommer det ej att finnas fantasi?

Jo, tills människorna tappat tron

då kommer det ej att finnas nåt "vi"

och inte en endaste ton

Detta ska jag hälsa min herre

säger varelsen och försvinner sen ner

det kunde ju faktiskt vara värre

viskar sagofolket tysta och ber:

Snälla människor, ha ingen förakt

tro på landet bortom jorden

känns fantasins härliga makt

tro på de vackra orden

Och plötsligt så lyses fantasíen upp

för människobarnen om sagofolket drömmer

de tänker på varelser de läst om och mött

i varje bok de sig gömmer

Och allting blir genast bra igen

Följ med på sagornas färd

sagor som berättats i tusenden

i fantasifulla människors värld

Therése 27/12 1995

1996

Några kortisar 

"Jag har mina vanor jag har mitt sätt

 du förstår mig nog inte du har haft det för lätt"

När spriten går in går vettet ut

Man ska inte prata skit om andra förrän man har sopat rent

frmför sin egen dörr.

Drick för att du är lycklig, aldrig för att du är olycklig

Tårarna är mina enda vänner, när alla går så stannar de kvar

1996

Det var en gång en liten flicka

alltid haft det svårt i livet

hon hörde livets klocka ticka

men det hon skulle få var redan henne givet

både i hemmet och utanför

gick det som det gick

det är nog likabra jag dör

klockan slog; tick tack tick

åren gick klockan slog

ingen kärlek hon fick

så flickan dog

Mörkblått lyser himlens sken

svajande rör sig trädens grenar

lampor lyser för timmen är sen

doften av vårsommar lenar

Brun är jorden som ligger på marken

det börjar bli löv på träden

kådan har nu kommit på barken

fåglar flyger hit på färden

Sakta sveper en stilla vind

gräset börjar att komma

månen smeker ömt min kind

nu vet man, att snart är det sommar...

Therese 23/4 1996

Jag saknar något fast jag aldrig haft det

Jag kände någor som jag aldrig känt

Jag såg något som jag aldrig förr sett

Något vill hända som aldrig förut hänt

Vad är då detta något

jo, något det är du

döden kommer till oss alla

vilket är tragiskt ju

Både gamla och unga

ser livet ta slut

änglar i himlen sjunga

inget är nu som förut

Ingen vet väl om det finns liv efter döden

det är väl upp till var och en att följa sina egna öden

Therése 960505