tessepeppo

är tacksam. så förbaskat tacksam. Över de människor som jag delar mitt liv med - alla räknade. Jag vet att det är så himla lätt att ångra vad man gjort, hur jag hade velat hantera människor och deras inverkan på mitt liv annorlunda. Jag vet att det är oerhört enkelt att älta allting om och om igen. To no use. Men ibland känns det som om man behöver älta för att skulden man bär ska kännas lättare. Istället kan den bli tyngre. När man inser att ingen är pefekt - inte heller jag. Man ska inte tänka OM men OM jag hade handlat annorlunda så hade saker och ting kanske sett annorlunda ut idag. thats a fact. Vilket gör det hela så förbannat irriterande.
Man ska inte säga att man inte vill leva utan någon.. Men om det stämmer då? När man är som ett. När hela kroppen brister om något skulle hända som gör att livet ter sig andra vägar än vad som var tänkt? När man inte kan dölja sitt inre när man träffas och mungiporna sträcker sig högt upp bland molnen... Nej, jag vill inte. Eller rättare sagt kan inte. Leva. Inte utan dem. Hur klarar någon det? Inte utan dem. Bara Limbo. Utan dem.
Just därför är jag tacksam. så förbaskat tacksam.

...JUL, JUL, strålande jul <3

Nu händer det mycket framöver :) Resor, examen o annat smått o gott som julafton t.ex :)

Härligt!

Och detta nyår får vi hoppas på att bli bortbjudna till någon härligt nyårsfest, istället för att, som vanligt, ordna något själva ;)  haha ;)   Tackar :) Kommer ihåg förr när vi var "gamla gänget" hemma hos... var det A eller K? Haha, kul var det, o alla var så finklädda så :) Myyyysfaktor!

Som kanske förstås så ser jag oerhört fram emot julen med allt som hör till; bak, pynt, lucia, uppesittarkväll, dopp i grytan, rim o handla klappar =) Ååååååååååååååååååååååååååååå vad jag LÄNGTAR!

Och så klart: tända ljus för dem vi saknar... <3 tror banne mig jag ska ta mig till kyrkan o mysa lite till och med!

Ingen idé att ödsla energi på småsaker i livet. Och det mesta är just...småsaker.

Ett ämne.... livet.
Min egen upprördhet, över någon annans utfall eller beteende, ligger hos mig.. Någon annan som irriterar sig över en annan person, innehar konflikten hos sig.

Vi formas av vår miljö men vi har även olika risk- och skyddsfaktorer, vilka vi föds med som gör att vi klarar av olika stress, press och motgångar i livet. 

Jag tänker att när jag känner mig irriterad över en situation så är det djupare än situationen i sig. Jag har kanske något hos mig själv i min uppväxt eller genom mina upplevelser, något att ta itu med eller något att rannsaka hos min egen person.

En projektion av andra personers känslor kan också vara extremt jobbiga beroende på graden av känslan. Förtvivlan, rädsla, aggression, frustration eller liknande... Att lära känna sig själv och våga gå på djupet. Vågar man följa känslan tills alla svar uppenbarat sig? Vem är rädder för vargen där...

Rödluvan. älskar sin mormor. godtrogen men orädd. slukas. av vargen. den lurige. Jägaren. Stark och orädd. mördar vargen. mormor och rödluvan uppstår åter.  Inga andra känslor än glädje. För bra för att vara sant? Ja.
Kontenta: Verkar något för bra för att vara sant så är det det.