smärtsamt vacker









som om jorden hade tagit sitt sista andetag
som om solen slutade gå upp varje dag
som om själen hade slitits ur mitt bröst
som om ingenting kunde släcka min törst

som om livet hade slutat innan det ens tagit vid
som om jag hade kämpat till döden i livets strid
som om jag vände andra sidan till redan vid första slaget
som om stillheten inträdde med första andetaget
som om nånting kvävde mig sakta men lidandes
som om den minsta rörelsen sög livet ur mig kvidandes 

Så förbannat hemskt skulle allting vara
så tragiskt, smärtsamt och jävligt.. Du, min underbara...
så jävla fort skulle mitt hjärta sluta slå
så inihelvetes ont skulle allting kännas då
så jäkla magert skulle livet te sig sen
om du vände mig ryggen och aldrig såg åt mig igen

RSS 2.0