tessepeppo

Snacka om att det gick snabbt =) Fick sammandragningar som direkt började med 3 minuters mellanrum kl 10:30 på förmiddagen. Jag tänkte att det inte satt igång eftersom det inte gjorde så ont utan bara blev hårt liksom. Jag, mannen & sonen drog till staden för att inhandla brädor på Biltema, kollade lite på Plantagen, handlade på Willys, käkade donken o drog sen hemåt. Då var klockan ca 14:30 och sammandragningarna fortsatte (jag hade börjat klocka inne i staden eftersom de kom så himmelens regelbundet på en gång..). Det började kännas lite så att jag fick stanna till lite när de körde igång men jag tänkte att det nog bara var förvärkar..
Jag fick då den briljanta idén att jag o mannen skulle städa våra två bilar o rensa grejerna som fanns i dem. Mannen tyckte nog jag var ganska puckad. Mitt i alltihop kommer mor och lillasyster. De undrar varför jag håller på att städa ur bilarna när jag har värkar. Jag förklarar att det nog bara är sammandragningar som kommer tätt och ingen fara ;)
Mamma åker hemåt och vi städar klart bilarna för att sedan gå in och fika lite, eller rättare sagt sätta oss ute på altanen eftersom vädret var så underbart. Då kommer farbror och moster för att hälsa på med lite glass :) Jag börjar då få lite ondare och måste verkligen stanna när "sammandragningarna" kommer. Farbror och mannen planerar att åka på speedway på kvällen. Jag inflikar att det kanske inte är ngn bra idé eftersom jag tänker att jag eventuellt måste ringa förlossningen. Dock väntar jag till klockan 18 för att ringa eftersom jag "definitivt INTE tänker åka in för att bli hemskickad igen". Värkarna är klockade med 1 1/2-3 minuters mellanrum vid detta laget. Jag ringer förlossningen iaf och de frågar om jag kan andas genom värkarna.. Ja, svarar jag såklart, jag ligger väl inte döende heller! Då förklarar de att jag själv får bestämma när jag ska komma in. Jaha, tänker jag. Då är det inte ngn fara eftersom de inte säger åt mig att åka in. Jag förklarar detta för alla (även för mor min som kommit tillbaka).. Jag förklarar att vi ringer till mor om vi måste åka in (för att lämna sonen hos dem isf). Hon åker hemåt och likaså de andra gästerna. Mannen tycker dock att vi ska åka in, men inte jag. Jag tänker INTE bli hemskickad som sagt när jag väl kommer in. Har nu haft regelbundna värkar sedan 10:30 och klockan är ca 18:30. Nu hänger jag lite fint över soffan o kollar datorn under värkarna. Mannen tjatar om att vi ska åka in... Jag går på toa, upptäcker blödning o tänker att; "ja, kanske ska åka in o kolla lite vad de säger eftersom jag blödit".. Men först måste jag kolla på google vad som står om blödningar ;) Mannen är vid detta laget galen på mig för att jag inte skyndar mig. Vi åker o lämnar sonen hos mormor o tvingar sedan mannen förbi McDonalds eftersom det kommer att ta låååååååång tid på förlossningen...... Kör lite värkarbete i McDonalds-kön... haha....
Åker sen vidare till sjukhuset, parkerar bilen och skrivs in på förlossning 19:30. Blir undersökt och bm förklarar att jag är öppen 6-7 cm.... VA! Ja, säger hon, vi har bebis innan midnatt...
Va fan hände, tänker jag????? Hon gör iordning bordet med saker inför födelsen... Jag får lustgas efter ca 30 minuter. Har då riktigt förbannat ont under värkarna.. Kan inte ligga still varför de måste sätta en grej på bebisens huvud för att kunna registrera barnets hjärtljud (?) då det inte längre funkar med ctg-apparaten på magen.. I och med detta tar bm hål på hinnorna och vattnet går. Klockan är då 20:40 och jag är fortfarande öppen 7 cm. Sedan gör det SKITont och jag förklarar efter en stund för bm att nu måste jag faktiskt bajsa...hmm... Bm säger bestämt att "nej, du får inte gå på toa, då kommer bebis i toaletten"... What! Jaja, helt plötsligt tar kroppen över och jag kan verkligen inte hålla emot. Mannen säger att "nu kom huvudet..." Barnmorskan trycker frenetiskt på knappen efter annan bm, försöker samtidigt få på sig förklädet och handskar.. Slänger till slut förklädet, får på sig handskar och är med för att få ut resten av bebisens kropp... Jaha, men så klockan 21:00 var lilla Lexie född =) Tur att man åkte in i tid kanske, haha... Jag som inte tänkte åka in förrän de där "riktiga värkarna kom" som jag endast hade vid min första förlossning... Då hade jag fött hemma i farstun kan jag meddela! De sista 20 minutrarna när jag öppnades de sista 3 centimetrarna, gjorde dock FÖRBASKAT ont.
Men trots att det gick så snabbt så behövdes endast några få stygn. Visste inte att det kunde kännas så "bra" i kroppen efter en förlossning =)

Hon är såklart världens finaste ;)

Kramkram

Så vacker att det gör ont. Jag ser Dig vare sig Du är nära eller ej.
Rör vid din hud, din nacke, din rygg. Jag smälter inombords av all den eld som strömmar.
Mjuk, len. Du rör mig, tiden går sakta, sakta. Du är min.
Tiden kan göra så mycket, jag behöver din kärlek. Och Du min. Vi fyller varandra, öppna armar, jag är Din.
Vi är enade i livet. Om jag älskar honom? Vi lever genom varandra och fyller varandras mening. Inte en dag vill jag vara utan en så vacker själ..

Massa som händer just nu. Trots att jag är oerhört lycklig så lider jag med dem runtomkring mig som just nu går igenom svåra livshändelser.
En del saker händer så plötsligt- en solförmörkelse- man tänker; vad var det som hände egentligen? Andra saker kan ha skett sakteliga oanandes- ett isberg som hållt sig över vattnet för att sakta gå under ytan- vissa märker det inte ens.

Livet är skört. Det har jag, och många andra, blivit hårt medveten om. En fasad försöker man att putsa på så länge det går. Men sprickorna tar sig gärna igenom bruket. Det bästa är att bygga nytt, bygga om, kanske använda det som går att använda, av det gamla. Ta tillvara på det som finns kvar..

All styrka önskas dem som går igenom något svårt och prövande. Pain is weakness leaving the body.

ÄR JU DOCK I V.33 NU MEN KAMERAJÄ-ELN HAR GÅTT SÖNDER. Ska fixa den snarast ;)

Meny:
Skagentoast (klassikern :)
Saffranspasta i vitt vin med räkcompotte i vitlök och avokado- & tomatsalsa =)
Chokladpannacotta med passionsfrukt och jordgubbar =D

& så gott bubbel till =)

Tv-tablå för kvällen:
18:10 Minnenas television: Nyårskvällar (svt1)
19:45 Grevinnan & betjänten (svt2)
23:20 Tolvslaget på Skansen (svt1)

Ring kocka, RING...


Julen 2011 =)

PÅ TÅGET. PÅ VÄG. N.ÅGONSTANS. TILL EN VÄN! GU S.Å TREVLIGT. TUR ATT JAG INTE KOM IVÄG SENAST. SJUKHUSVISTELSE UTAN MANNEN. NÄ, GLA SKA MAN VA! TACK ALLA KÄRA VÄNNER. MAN BLIR SÅ GLAD FÖR DET LILLA. VERKLIGEN. NÄSTA VECKA BLIR DET NORGE! MER S.ÅNT! BEHÖVER DET. VÄNNER, FAMILJ & KÄRLEK! KORT INLÄGG MEN HOPPAS BUDSKAPET NÅR FRAM. TA HAND OM ER SJÄLVA, TA HAND OM VARANDRA & TA INGENTING FÖR GIVET.  

som om jorden hade tagit sitt sista andetag
som om solen slutade gå upp varje dag
som om själen hade slitits ur mitt bröst
som om ingenting kunde släcka min törst

som om livet hade slutat innan det ens tagit vid
som om jag hade kämpat till döden i livets strid
som om jag vände andra sidan till redan vid första slaget
som om stillheten inträdde med första andetaget
som om nånting kvävde mig sakta men lidandes
som om den minsta rörelsen sög livet ur mig kvidandes 

Så förbannat hemskt skulle allting vara
så tragiskt, smärtsamt och jävligt.. Du, min underbara...
så jävla fort skulle mitt hjärta sluta slå
så inihelvetes ont skulle allting kännas då
så jäkla magert skulle livet te sig sen
om du vände mig ryggen och aldrig såg åt mig igen

Jupp, thats right! Har varit planerat i ett halvår. Men bara jag o mannen min knew about it :) Det var så himla skönt - ingen hets eller nånting utan bara vi.. bara vi. Små glimtar o blickar som utböts mellan oss när vi höll på att försäga oss. Eller när någon började prata om nånting som kunde kopplas till giftermål.. haha. vi bara mös.. tillsammans.


Man och hustru. För evigt. Underbar lyckokänsla. Hur kan något fortfarande efter nästan 15 år bara bli mer härligt och kärleksfullt? Att ha förmånen att älska någon är så jä...a underbart! Och så att älskas tillbaka på det.. top of the top liksom!

Och vår son som gör att hjärtat smälter. Om det fortsätter såhär då vettifasen hur livet ser ut om 30 år.. Vågar inte tänka framåt för känslan as god as it gets känns som att det har toppats.. Om ni förstår hur jag menar?

Samtidigt har jag suttit o grinat mitt i lyckan när jag kom in på en blogg där en kvinna skrev om sin döda far. Snacka om humörsvängningar. Mitt i lyckan blev jag bara så förbannat ledsen.. Men det gör ju också att lyckan uppskattas desto mer. Och att vara så jäkla ledsen pga av saknad är nog också nyttigt. Minnet lever.

Är nu färdig socionom, lycklig & gift samt passerat 30-strecket. Vem har sagt att det är jobbigt att bli äldre? Så fel den hade. Jag trivs mer med mig själv, min omgivning och känner ett lugn i kroppen som jag aldrig förut känt. Jag känner mig säker och trygg. Jag känner mig älskad. Oavsett motgångar. Varför fanns inte denna känsla när man sprang omkring som fjortis??

Och så avslutningsvis ett STORT Grattis till Kristina & Andreas till Er lilla Majko! <3

är tacksam. så förbaskat tacksam. Över de människor som jag delar mitt liv med - alla räknade. Jag vet att det är så himla lätt att ångra vad man gjort, hur jag hade velat hantera människor och deras inverkan på mitt liv annorlunda. Jag vet att det är oerhört enkelt att älta allting om och om igen. To no use. Men ibland känns det som om man behöver älta för att skulden man bär ska kännas lättare. Istället kan den bli tyngre. När man inser att ingen är pefekt - inte heller jag. Man ska inte tänka OM men OM jag hade handlat annorlunda så hade saker och ting kanske sett annorlunda ut idag. thats a fact. Vilket gör det hela så förbannat irriterande.
Man ska inte säga att man inte vill leva utan någon.. Men om det stämmer då? När man är som ett. När hela kroppen brister om något skulle hända som gör att livet ter sig andra vägar än vad som var tänkt? När man inte kan dölja sitt inre när man träffas och mungiporna sträcker sig högt upp bland molnen... Nej, jag vill inte. Eller rättare sagt kan inte. Leva. Inte utan dem. Hur klarar någon det? Inte utan dem. Bara Limbo. Utan dem.
Just därför är jag tacksam. så förbaskat tacksam.

...JUL, JUL, strålande jul <3

Nu händer det mycket framöver :) Resor, examen o annat smått o gott som julafton t.ex :)

Härligt!

Och detta nyår får vi hoppas på att bli bortbjudna till någon härligt nyårsfest, istället för att, som vanligt, ordna något själva ;)  haha ;)   Tackar :) Kommer ihåg förr när vi var "gamla gänget" hemma hos... var det A eller K? Haha, kul var det, o alla var så finklädda så :) Myyyysfaktor!

Som kanske förstås så ser jag oerhört fram emot julen med allt som hör till; bak, pynt, lucia, uppesittarkväll, dopp i grytan, rim o handla klappar =) Ååååååååååååååååååååååååååååå vad jag LÄNGTAR!

Och så klart: tända ljus för dem vi saknar... <3 tror banne mig jag ska ta mig till kyrkan o mysa lite till och med!

Ingen idé att ödsla energi på småsaker i livet. Och det mesta är just...småsaker.